Det krävs en del säkerhetstänkande för att skiva en korv – har du tänkt på det? Inte? Sätt dig då bekvämt, för idag blir det kanske lite längre än vanligt.
Du har din korv.
Du vet att kniven är vass, och att du kan detta. Du litar på din förmåga.
Du vet var plåstren är.
Stopp! Varför tänker du på plåster? Du ska väl inte skära dig?
Såklart inte – men ändå gör man kanske den reflektionen. En bra ide.
Jag vet vad jag talar om.
Min vänstra tumspets saknar sedan länge delvis känsel. Detta efter ett olyckligt möte en sommardag mellan mig, en alltför låg blodsockernivå, en okokt potatis och en halvslö kniv.
Jag skar mig, OK?
Rejält.
Det händer.
Men nu ska du skiva upp din korv, och du har allt klart för dig, och riskanalysen är klar.
Några frågor bara;
Hur nära fingrarna skär du nu då? Hur stor risk tar du – och din tumme.
Skulle du ta du av dig glasögonen när du kommit halvvägs, och ändå skära lika nära?
Skulle du kunna låta nån annan skära korven åt dig?
Och inte minst – var vill du i så fall hålla handen då?
Det som nyss var tvärsäkert – du skulle ju inte alls skära dig – kanske inte känns lika säkert längre. Men egentligen är det ju samma jobb, och samma risk, men plötsligt en helt en annan förtroendefråga.
Det är en skön konst och vi praktiserar den allihop. Vi måste ibland. Vi gör det utan att tänka ibland. Om vi skulle vara tvungna att hela tiden se allt utan självbedrägeriets milda filterglasögon så skulle det inte vara särskilt muntert att vara människa. Jag tror bara att vi ska vara medvetna om att vi kanske lurar oss själva ibland.
Vi behöver det här ”självbedrägeriet”, men bara lagom mycket…
Ibland använder vi bedrägeriet för att lura oss själva att något inte är så farligt, och att det räcker med att vi har kontrollen själva. Det är sin sak. Andra gånger använder vi det för att lura i oss själva att det är OK att ge nån annan kontrollen, och att de agerar som vi själva skulle ha gjort. Det kan vara värre. För ärligt talat – vad tror du att du får då egentligen? Vill du fortfarande hålla i korven, och lika nära?
Ibland kan man tro att man har kontroll men sedan visar det sig att man nog inte hade det:
Ett av projekten jag har arbetat i har brunnit ner. Det känns ju sådär, kan man säga. Det gick rätt fort också – jättefort faktiskt, men ingen blev allvarligt skadad.
Efter en närmare undersökning så visade det sig att det var två tredjedelar av byggnaden som gick åt. Det visade sig då att vi arbetat med ombyggnad och renovering av byggnaden i två olika omgångar. I den ena hade man utfört de brandskyddsåtgärder som krävts för ombyggnaden enligt moderna byggregler, och de var kontrollerade av både byggaren och av oss, och alla kontroller var dokumenterade och i god ordning.
I den andra etappen hade man från byggherren läst vad som borde göras, och konstaterat att det var lite väl kostsamt. Man lät helt enkelt bli, mot bakgrunden att det ju egentligen inte var en ändrad verksamhet, och att man ju bara snyggade till den äldre verksamhetens lokaler och sedan fortsatte med den som förut.
Ingen ändring: inget bygglov.
Inget bygglov: inga nya krav.
Inga nya krav: inga jättestora kostnader.
Nu kanske det låter som att jag ironiserar, men det gör jag inte. Allt detta var helt riktigt, formellt korrekt, inte fel, och inte ett regelbrott. Vi har inga retroaktiva byggregler i Sverige. Så är det. Punkt.
Men faktum kvarstår – att det är en del av byggnaden som faktiskt står kvar. Den ombyggda.
Man kan alltså lätt lura sig själv att tro att man redan har ett bra skydd, bara för att man inte bryter mot reglerna (de gamla byggreglerna i detta fall).
Frågan är då denna:
Tror du verkligen på att verkligheten, Fru Fortuna eller någon annan serverar dig en tjänst, en vara eller en säkerhetsmarginal som du inte har efterfrågat eller krävt och inte har kontrollerat.
Får du det leverantören lovar?
Hur vet du det?
Det vet man inte alltid. Men man kan ju i alla fall leka med tanken att det oftast inte finns några gratisluncher.
Jag kör en dieselbil som det fuskats med. Nu är jag miljöbov. Det sved. Kompensationen för ”bedrägeriet”? En finfin uppgradering av motorstyrningen – gratis.
– Nu funkar den som vi lovade från början!
Oj. Gratis. DET imponerar på en smålänning. Resultatet då: en högre bränsleförbrukning, och en lite slöare bil. Smålänningen kan hålla sig för skratt…
Japp. Jag gick på det. Det gör vi alla då och då. Det är också en del av att vara en vanlig och ofullkomlig människa. Sånt är livet. Det viktiga här är att min numera aningen segare bil inte kommer att ta livet av mig som en följd av självbedrägeriet att man kan lita blint på tysk ingenjörskonst.
Se med andra ord till att lätta på de rosaröda filterbrillorna då och då och kisa mot solen och verkligheten – så att ni inte råkar illa ut. Då ser man ju också höstlöven och svamparna bättre – och i rätt färg, när de väl kommer!
Plocka svamparna ur livets svampskog, men välj rätt svampar och för all del rätt svampbok. Stenmurklor har ju t.ex. gått från ätliga till giftiga på bara ca 25 år…
Ut och njut!
/Classe
Kontakt
Claes Malmqvist
054-770 78 04
Skicka e-post