Viktiga frågor – men framförallt – är du bra på att lära av andras misstag?
Just nu är åtminstone min del av världen, dvs Karlstad, extremt brandsäkrad – mot skogs- och gräsbränder. Det har regnat i snart en hel evighet och det mesta är blött (främst naturen) och/eller surt (gäller solälskande delar av befolkningen). Själv gillar jag verkligen höstens ansikte, men inte dess bakdel.
Nu är det utlovat snö här om ett par dagar och då kommer förhoppningsvis vintern och julstämningen igång.
Det är nu som pyntet ska fram, och med det, en och annan adventsljusstake.
Då kommer olyckskorparna (och jag) också i stämning och börjar kraxa sina visor i moll om saker som att ”Nu tändas tusen hyreshus…” och med förnumstigheter som ”Du släckte väl ljusen” drällande ur näbbarna.
Hack i skivan? Javisst! Det kan kännas tjatigt – det tycker till och med jag, men det ÄR motiverat.
I vårt sköna land, och med den levnadsstandard vi har vant oss vid, så har vi inte alltid en hälsosam respekt för vår vän elden. Den har givit oss ljus, värme och lagad mat i tusentals år.
Ett aber här: Elden måste vi respektera, och hantera rätt, för annars är den inte en vän.
Adventstider får mig att tänka på en brand jag utredde för ett tag sedan. Faktiskt så var det mer än femton år sedan. Räddningstjänsten, som var min arbetsplats då, hade blivit kallad till en lägenhetsbrand.
Detta var i början av december och sent på eftermiddagen, typ halv fem.
När vi kom fram så fanns det dock ingen brand, men däremot en rökig och riktigt sotig lägenhet – läs kolsvart. Det var dock bara sot, med ett undantag: köksbordet var inte snyggt alls.
Bordet var av furu och hade en tjock skiva, som nu hade ett stort brännmärke över en yta på nån kvadratmeter. I mitten av märket och på resterna av en förkolnad bordslöpare av bomull (det fanns ett hörn kvar), stod en före detta adventsljusstake av flätad rotting, innehållande numera förkolnad vitmossa. Det såg ungefär ut ungefär som på bilden nedan (bilden är dock från en annan brand).
De boende hade lämnat lägenheten på morgonen och gått till jobbet. När de kom hem var lägenheten rökfylld och de ringde 112. De hade haft ett adventsljus tänt på morgonen som de hade glömt att släcka.
Jag proveldade ett av deras andra ljus av samma sort, vilket brann ner till en stump på någon centimeter, på cirka sex timmar. Med andra ord hade adventsljuset brunnit lugnt hela dagen men mot slutet på dagen kom lågan ner i mossan. Detta gjorde att stearinet rann ut i mossan som blev som en extra veke så att en större låga bildades. De andra tre ljusen smälte också, och det rinnande stearinet fyllde resten av mossan, och rann igenom ljusstaken ut i duken – som sög upp stearinet.
Eftersom både mossan och duken fungerade som en stor veke blev det en eld som hade lågor på kanske 30–50 cm. Branden fick lyckligtvis aldrig fäste i något annat och brann ut på (gissar jag) mindre än en halvtimme. Sedan glödde det i det förkolnade träet, i bordsskivan ett tag och därefter slocknade även det. Familjen hade ingen fungerande brandvarnare som kunde varna grannar eller förbipasserande. När de boende väl kom hem hade branden redan slocknat och det blev inte mera – den gången. De hade tur.
Det blev ett julfirande för det här paret det året också, men det var nära att det gick riktigt illa. Jag är säker på att de aldrig glömmer den där händelsen. Jag har i alla fall inte glömt det.
Nu är det alltså läge att lära av deras misstag och se till att tänka till inför julen.
- Det är just det som gäller nu – tänk efter före!
- Byt batterier i brandvarnaren – eller prova den i alla fall.
- Elda lagom hårt i kaminen – med torr ved.
- Ha koll på ljusstakarna – var de står, är de brännbara och vad står de på eller intill.
- Vattna granen! – Inget skämt, se den här filmen!
Med enkla och genomtänkta förberedelser så kan vi alla sedan lugnt få en vit vintersäsong och inte en svart.
Ha nu en skön jul och vinter.
/Classe