Efter flera uppmärksammade industribränder det senaste året, både i och utanför Sverige, har vi märkt en ökad efterfrågan från industriföretagen på våra tjänster inom brandskydd och riskhantering. Det är allt från brandriskanalyser och stöd i det systematiska brandskyddsarbetet till frågor om ATEX/brandfarlig vara, SEVESO, brandlarm och sprinkler till insatsplaner. Därför tänker vi under det kommande året lägga ut en serie artiklar där vi presenterar våra konsulter med industri-inriktning och exempel på lyckade samarbeten.
Först ut blir en intervju med våra seniorkonsulter Åke Persson och Per Berg som båda har mångårig erfarenhet av arbete med industriell hantering av farliga ämnen, t.ex brandfarliga och explosiva varor.
Åke – du har sedan länge utbildat inom både brandfarlig vara och ATEX. Vad är dina förhoppningar på version 6 av SEKs Klassningshandbok?
Det vore bra om man i den nya utgåvan kommer att beskriva bättre hur ett ämnes kemiska egenskaper påverkar klassningen. Idag ser man oftast samma zonutbredning för ämnen med höga flampunkter, exempelvis Etanol med +12C som man ser för de med låga flampunkter, exempelvis Bensin som har en flampunkt lägre än -40C. i verkligheten är det ett ämnes ångtryck och temperatur som borde ha ett avgörande inflytande på zonerna.
Per – du skrev ju de förra föreskrifterna för brandfarlig vätska i början på 00-talet. Vad är dina förhoppningar kring remissen som kommer?
Mina förhoppningar är att regelverket blir tydligt och relevant, att det inte sticker ut i kravnivå i förhållande till övriga världen och att alla förstår vilken risknivå som är acceptabel. Vi behöver en likformighet i tillämpningen i hela Sverige. Det är det inte i dag. Främst tror jag att det beror det på en avsaknad av styrning av de lokala tillsyns- och tillståndsmyndigheterna.
Allmänna råden och handböckerna som finns inom andra områden i dag ger tyvärr en splittrad bild över vad som kan anses vara acceptabelt. Där finns råd som går utöver vad som sägs i föreskrifterna och råd som ger utrymme för att ha en större volym brandfarlig vara än vad som grundförfattningen egentligen tillåter. Det blir ett problem i längden när föreskrifterna ska tillämpas och rätt risknivå hittas.
Ni har ju jobbat inom detta området länge och var till och med under 90-talet kollegor på Sprängämnesinspektionen (som omorganiserades till Räddningsverket som i sin tur omorganiserades till MSB). Vad upplever ni är de stora skillnaderna kring hur verksamheter och myndigheter jobbar med dessa frågor, då och nu?
Åke – Sedan en tid har jag ofta hört att personerna på myndigheten, inte enbart MSB, inte svarar på frågor utan hänvisar till konsulter. Eller bara säger ”läs reglerna”. När jag började på ”Spräng” var något av det första jag fick lära mig att vi skulle vara ute i verksamheterna så vi kunde förstå deras problem. Tillstånd m.m. var givetvis viktigt, men om man inte hade en aning om hur företagen arbetade så kunde vi inte skriva regler som hjälpte verksamheterna att få en tillfredsställande säkerhet i hanteringen av brandfarliga varor.
”En försiktighet för att ge råd har smugit sig in.”
Idag tycks det som att det juridiska fått för stort inflytande och myndigheterna vågar inte alltid tolka sina egna regler i frågorna. En rädsla för att ge råd har smugit sig in. Tidigare var en vanlig fråga: ”Hur gör vi så att det ska bli säkert?”. Idag frågar man ofta: ”Vad står det i reglerna?”. Alltså förr hade man en egen ambition att ha en säker verksamhet, nu vill man göra minsta möjliga insats på området.
Per – Som jag uppfattar det är den centrala myndigheten allt för passiv i styrningen. På 90-talet var också SÄI tillsynsmyndighet för de 10-11 största verksamheterna. Jag har den uppfattningen att vi var, eller försökte vara, mer tillmötesgående mot industrin och de lokala tillsynsmyndigheterna vad gäller kravnivåer och annan typ av service. Dessutom var vi också många fler personer än vad de är i dag, och totalt 25 personer på myndigheten. Sen verkar det som att vi på SÄI var bättre utbildade i förvaltningsrätt, dvs. vad det innebär att vara en statlig tjänsteman och vad man får göra och vad man har att rätta sig efter i sin tjänsteutövning.
Idag kan MSBs svar på vissa frågeställningar vara helt felaktiga och jag har haft ärenden där MSB har rekommenderat avslag på tillståndsansökningar trots att verksamheten uppfyller exemplen i handböckerna de själva ger ut.
Vilka är de viktiga och återkommande bristerna som ni stöter på när ni är ute och besöker verksamheter?
Åke – Ofta har man inte så mycket insikt i regler såklart, men en återkommande observation är att en verksamhet har en vana vid att göra på ett sätt och fortsätter med det även om det strider mot egna interna regler och föreskrifter från myndigheter. I sin tur beror det oftast på bristande insikt i hur farligt ett ämne är och att man kan orsaka en allvarlig olycka den dag något inte är som det brukar. Så det är bristande kompetens hos många verksamheter. Särskilt inom ATEX-området blir ibland motsägelsefulla interna regler. Genom att utbilda och stärka kompetensen internt skulle många företag kunna höja sin säkerhetsnivå.
Per – Bristerna som jag hittar är främst inom den administrativa sidan. Dokumentation som ska finnas, finns inte. Förändringar i utrustning och verksamhet följs inte upp och det mesta ses som ett hinder. Jag tror att det främst är kompetens och resurser i företagen som är det stora problemet i dag. Vi satsar på utbildning av de här företagen för att få till en förändring inom de områden vi jobbar inom som är kopplat till ATEX, föreståndare brandfarlig vara, arbetstillstånd och arbete i explosionsfarlig miljö.
Det har varit en del uppmärksammade industribränder på sista tiden. Vad tror ni det beror på? Era tre bästa tips till en verksamhetsutövare?
Min erfarenhet är att de flesta olyckor beror på att det finns människor. Lite olika statistik finns det, men mellan 60 och 90% av olyckshändelser anses bero på den mänskliga faktorn. Genom utbildning och interna processer kan man förebygga många olyckor. Man kan också fånga upp indikationer på att något kan förbättras innan något allvarligt inträffar.
- Det ska vara enkelt att göra rätt.
- Följ upp alla tillbud.
- Ha ett bra samarbete med myndigheterna
Slutligen, vad gör ni på fritiden?
Åke – Ett antal projekt i trädgården pågår ständigt och att vara ut i naturen är fantastiskt. Men att träffa familjen och umgås med barn och barnbarn är också viktigt. Om det finns tid över så kan jag gärna ägna lite tid åt musik, gå på en konsert eller lira lite på egen hand (hellre än bra men kul för mig).
Per – Jag har mitt torp Marken i Håkanbol utanför Degerfors som kräver sin tid. Jag skriver även på mina kommande romaner och försöker sälja ut de jag redan har gett ut. Pandemin har satt stopp för mycket signeringsarbete. Är det någon som är intresserad av ett exemplar, så hör av er till mig eller besök min hemsida.
Har ni några funderingar kring ovan nämnda områden eller om utbildningar? Tveka inta att kontakta Pierre Wahlqvist nedan.
Kontakt
Pierre Wahlqvist
Civilingenjör riskhantering
08-588 188 37
pierre.wahlqvist@bsl.se