I början av juni hade jag förmånen att tillsammans med några kollegor och våra familjer besöka skolor i Mombasa-regionen i Kenya, som Brandskyddslaget har stöttat under flera år. Det var en oförglömlig resa och ett privilegium att få träffa människorna bakom det arbete vi bidrar till. Här vill jag dela några reflektioner.
Varför just dessa skolor? Det är en fråga jag själv funderade över inför resan. Behovet i världen är enormt. Men på plats, efter möten med rektorer, föräldrarepresentanter, lärare och vår lokala koordinator Rosie, blev det tydligt: här gör vårt stöd konkret skillnad. Det vi bidrar med går direkt till det skolorna själva prioriterar. Allt genomförs med lokala entreprenörer och material, vilket stärker både skolan och samhället. Det är svårt att tänka sig en mer träffsäker insats.
Vårt engagemang rör mer än skolbyggnader. Det handlar också om att ge barnen kunskap för livet. Vi pratade med skolledare om jämställdhet, entreprenörskap och vikten av att kunna odla egen mat – inte minst i tuffare tider. På flera
skolor lyfts också trädplantering fram som en viktig del av utbildningen och hållbarhetsarbetet.
En av de starkaste upplevelserna var besöket på skolan i Vuga – ett av våra nyare projekt, beläget i ett mycket utsatt område. Där mötte vi 40 pojkar som bor på skolan, många utan anhöriga. De delar på ett fåtal madrasser i en mycket trång sovsal. Deras tillhörigheter ryms i små blå plastlådor. Det var omöjligt att inte bli berörd. Här finns ett stort behov där vi kan göra stor skillnad i vårt framtida stöd.
Trots det svåra fanns också mycket glädje. Barnens energi, nyfikenhet och värme var smittsam. De svenska barnen som följde med på resan blev med all säkerhet lika berörda som vi vuxna – ett minne för livet. På flera skolor möttes vi av dansuppvisningar som gjorde starkt intryck. Bilderna i mitt minne är många – och oförglömliga.
Och till sist: människor är människor, oavsett plats på jorden. Mycket är olika, men mycket är också precis som hemma. Invånarna där stökar på med ungefär samma saker som man själv gör: få ihop livspusslet, lämna på skolan och laga kvällsmat.
– Viktor Wahlsten
